United Minds

News

News

Dagens amerikanska val kan bli historiskt

I dag infaller Supertisdagen, primärval ska hållas i 15 amerikanska delstater. För både Demokraterna och Republikanerna har utfallet stor betydelse. Bland ledande republikaner märks en växande panik inför läget att Donald Trump verkligen kan bli partiets presidentkandidat. 

Inför presidentvalet 2000 försökte Republikanerna i USA bredda sin väljarbas. En av de minoritetsgrupper som partiet lyckades bäst med var landets muslimer. På det republikanska konventet i juli 2000 avslutades första dagen med en dua’a, en muslimsk välsignelse, ledd av affärsmannen Talat Othman. Det var första gången som en sådan ritual genomfördes på ett större partimöte i USA, och Republikanerna kommunicerade detta med viss stolthet. I presidentvalet 2000 fick George W Bush nästan 80 procent av de muslimska väljarnas röster.

Sedan inträffade 11 september-attackerna, och därmed förändrades synen på muslimer. President Bush betonade dock att kriget mot terrorismen inte var något krig mot islam, som han beskrev som en i grunden fredlig religion.

Idag skulle motsvarande budskap knappast gå att framföra i en republikansk primärvalsdebatt. En stor del av publiken skulle bua och flera av de andra kandidaterna skulle direkt attackera en sådan svaghet.

Det är tydligt att Republikanerna som parti har förändrats, men det är också tänkvärt hur en händelse som 11 september kan få så långtgående politiska konsekvenser. George W Bush gick till val på att han var en ”compassionate conservative” (medkännande konservativ). Om det inte vore för al-Qaeda och USA:s beslut att invadera Irak, är det troligt att hans presidentperiod hade utvecklats helt annorlunda. I ett avseende har al-Qaeda lyckats: I väst betraktas islam idag som ett växande hot, vilket har lett till ökad fientlighet.

Paniken inför Trump

Så sent som i höstas var det få som trodde att Donald Trump verkligen kunde bli Republikanernas presidentkandidat. Hans förankring i partiet är svag, han är närmast en outsider. En lång rad av jämförelsevis tunga kandidater ställde upp: Jeb Bush, Chris Christie, Scott Walker, John Kasich, för att bara nämna några namn.

Republikanerna har tidigare oftast valt en kandidat som uppfattas som valbar och har stöd av ledande partföreträdare. Men den här gången finns en stark motvilja mot att gå i etablissemangets ledband. Av ett stort startfält återstår två av de mest extrema personligheterna: Donald Trump och Ted Cruz. Den kandidat som många traditionella republikaner fortfarande hoppas på är Marco Rubio, men även han har pressats att inta jämförelsevis obevekliga uppfattningar.

Mycket talar för att Trump kommer att vinna en storseger i dagens primär- och nomineringsval. Enligt opinionsmätningarna leder han i samtliga delstater utom i Texas, där Ted Cruz – som själv är från Texas – ser ut att ha en chans.

Under de senaste dagarna har det bland ledande republikaner märkts en växande panik inför läget att Donald Trump verkligen kan bli partiets presidentkandidat. Den konservative bloggaren Erick Erickson föreslog häromdagen att Ted Cruz och Marco Rubio ”för landets bästa” efter Supertisdagen ska bilda en allians för att stoppa fastighetsmiljardären. Det hör inte till vanligheterna att kandidater möts med sådan skepsis inom det egna partiet.

Ted Cruz är jämfört med Donald Trump mer ideologiskt renlärig, men just detta bidrar också till att han är impopulär. Många moderata republikaner föredrar rentav Trump framför Cruz – i valet mellan två dåliga alternativ. Därför verkar det osannolikt att idén om en allians mellan Ted Cruz och Marco Rubio går att sy ihop.

En övertygande seger för Trump på Supertisdagen kommer att förstärka hans medvind, vilket i sin tur gör det svårare att stoppa honom. Matematiskt är det fortfarande möjligt, men i praktiken verkar det sent. Motståndet mot Trump inom Republikanerna är dock massivt, så fortfarande kan mycket hända. Partikonventet i Cleveland i juli har potential att bli en tumultartad tillställning.

Hillarys återkomst

Hillary Clinton betraktades länge som självklar presidentkandidat för Demokraterna, men hon har mött oväntat hårt motstånd från vänsterpopulisten Bernie Sanders – en av mycket få politiker i USA som öppet kallar sig för ”demokratisk socialist”. Att Bernie Sanders skulle ha en chans att bli amerikansk president har hela tiden framstått som ytterst osannolikt. Han har växt fram som den främste motkandidaten till Hillary Clinton delvis för att andra mer valbara demokrater valt att avstå, eftersom de inte vill riskera att förlora.

Det mest troliga är att Hillary Clinton vinner hyfsat stort i dagens primärvalsomgång, vilket i så fall kommer att förstärka den framgångsvåg som hon redan rider på efter hennes seger i South Carolina. Men om Clinton inte vinner övertygade kommer det åter att påminna om hennes svårigheter att väcka entusiasm inom de egna leden. Hillary är fortfarande ingen Obama, och det är därför som hon har svårt att besegra till och med en kandidat som Sanders.

Varför är Supertisdagen viktig?

Utfallen i dagens primär- och nomineringsval är viktiga inte bara för vilka personer som vinner, utan också för USAs framtida politiska färdriktning. Det går en populistisk våg genom amerikansk politik, där den frihetliga linje som länge varit självklar ifrågasätts. Det märks ett växande motstånd mot frihandel och invandring, men även i andra frågor är tendensen påtaglig.

Ett argument som många Republikaner använder mot Donald Trump är att han kommer få svårt att besegra Hillary Clinton i det slutgiltiga presidentvalet.  Men erfarenheten från primärvalsprocessen hittills är att allt verkar möjligt, så osvuret är bäst.

En nyckelfråga för Hillary Clinton – om hon blir Demokraternas presidentkandidat – är mobilisering. Detta har hon hittills inte lyckats särskilt väl med. Republikanerna kommer i slutvalrörelsen säkert att göra en stor poäng av hennes privata e-postserver och kritisera andra misstag hon begick under tiden som utrikesminister.

Dagens valresultat kommer att ge indikationer om hur starka olika kandidater är och deras förmåga att övertyga det egna lägret. Primärvalsväljarna är knappast representativa för USAs väljarkår som helhet, men de är en kraft som kandidaterna behöver kunna hantera för att sedan, i nästa skede, kunna vinna presidentvalet. Dagens amerikanska val kan bli historiskt, en milstolpe då ett vägval gjordes. Möjligen ett vägval som senare kommer att ångras, kanske rentav betraktas som ett undantag, men som likväl bidrog till att världen förändrades.  

Skriven av Jonas Hellman, medgrundare av United Minds, som 2008– 2012 var bosatt i USA. För frågor, vänligen maila jonas.hellman@unitedminds.se